Titti Mattsson och Noah Löfqvist*
AI driver fram en ny epok inom offentlig sektor och hälso- och sjukvård. AI‑omställningen aktualiserar avgörande hälsorättsliga frågor om dataharmonisering, ansvar och hur patientens integritet kan värnas. I takt med att AI blir en del av den offentliga förvaltningens grundläggande infrastruktur befinner sig samtidigt många i en omvälvande förändringstid. För dem som formats av en analog förvaltningskultur väcker ofta tekniken främst frågor om ansvar, insyn och rättssäkerhet. För dem som är uppvuxna i ett digitalt ekosystem framstår AI som en självklar del av juridisk praktik. I skärningspunkten mellan dessa perspektiv formas förutsättningarna för framtidens hälsorätt.
Inledning
Digitaliseringen av offentlig sektor har gått från verktygsutveckling till infrastrukturell omvandling. AI framställs av regering och myndigheter som avgörande för att effektivisera och modernisera samhällsservice.[1] Enligt Myndigheten för digital förvaltning (Digg) är ”etisk AI är lika med ansvarsfull AI”.[2] Sveriges digitaliseringsstrategi beskriver AI som ett medel för att höja kvaliteten i offentlig verksamhet. Samtidigt konstateras att utvecklingen av data- och AI‑driven offentlig verksamhet kräver stöd och styrning från statliga aktörer.[3] AI-kommissionen framhåller i sin färdplan att det är centralt att offentlig sektor kan använda AI både proaktivt och autonomt inom vissa samhällsviktiga verksamheter.[4] AI Sweden har upprättat en kartläggning över AI-initiativ inom hälso- och sjukvården enligt vilken det i mars 2026 identifierats 197 sådana initiativ.[5] Frågan är alltså inte längre om offentlig sektor ska använda AI, utan hur?
En angelägen fråga är då hur den pågående omställningen inom den offentliga förvaltningen påverkar jurister och vad den innebär för professionen och juridiken framöver. Den juridiska professionen verkar befinna sig i ett skarpt teknikskifte i vilket äldre och yngre perspektiv möts.
Mötet
Förvaltningsrättsligt beslutsfattande har traditionellt utgått från handläggning av individuella ärenden, insyn i beslutsunderlag och en tydlig kedja av mänskligt ansvar, ett beslutsfattande som den äldre generationens jurister har skolats in i. När nu myndigheter använder AI innebär det en strukturell förändring i hur beslutsstöd skapas och används. Ur ett äldre perspektiv kan detta upplevas metodologiskt främmande. Yngre jurister och juriststudenter rör sig däremot ofta mer obehindrat i ett digitalt ekosystem där språkmodeller, appar och datadrivna tjänster redan är en naturlig del av vardagen. Studenter ber språkmodeller att sammanfatta rättsfall, förklara innebörden av principer och begrepp och istället för familj eller kurskamrater får samma modeller korrekturläsa uppsatser och inlämningar.[6] Vi ser även hur AI-verktyg alltmer omfamnas av jurister världen över i deras rådgivningsverksamhet.[7] Varför ska då offentlig verksamhet halka efter och inte nyttja dessa effektiva verktyg?
Här uppstår en risk i att det fostras jurister som effektivt kan nyttja tekniken, men inte nödvändigtvis förstår de rättsstatliga mekanismer som kan utmanas av den. Det finns även en upplevelse vi båda delar av att många har ett relativt okritiskt förhållningssätt till AI och det innehåll som kan skapas. En observation med visst stöd i forskning, där begreppet ”cognitive surrender” nyligen har myntats.[8] Språkmodellers hallucinationer omnämns ofta, en problematik som redan aktualiserats inom svensk rättskipning.[9]
Det vore förenklat att beskriva detta som en motsättning mellan teknikskepsis och teknikoptimism. Snarare handlar det om olika reflexer. Den ena betonar ansvar, spårbarhet, motivering och rättssäkerhet. Den andre ser det som en självklarhet att den offentliga förvaltningen ska nyttja effektiva verktyg för att tillgodose en effektiv verksamhet och service.
Regeringen går till synes en sorts balansgång mellan båda läger. Exempelvis anges hälso- och sjukvården där en mer utbredd användning av AI kan möjliggöra att personalen spenderar mer tid åt patientmöten och andra människonära uppgifter. Samtidigt är strategin förankrad i en ansvarsfull användning. Data ska hanteras säkert och korrekt, etiska principer och värdegrunder ska beaktas och beslutsstöd ska utformas med transparens, likabehandling och spårbarhet.[10]
Ena systemförändrande
Ena syftar till att skapa gemensamma nationella ramverk för offentlig sektor. Visionen för 2030 är en offentlig sektor som arbetar genom datadrivna metoder och där invånare ska kunna möta enkel och trygg digital service. Inom ramen för denna utveckling föreslås även ett anslutnings- och innovationscenter som ska ha särskilt fokus på AI och data, där myndigheter ska kunna testa olika lösningar i kontrollerade miljöer.[11] Digitaliseringen av den offentliga sektorn talas idag om som en etablering av en digital infrastruktur.[12]
Den äldre generationens jurister frågar antagligen hur en sådan centralisering av utvecklingen av offentlig sektor i Sverige ska upprätthålla centrala värden såsom autonomi, ansvarsfördelning och insyn. Även om centraliserade system genererar hög effektivitet, är samtidigt en uppdelad och närmast fragmenterad förvaltning något som traditionellt har setts som ett skydd mot systemfel. AI i storskaliga, nationella plattformar riskerar att framkalla tankar om nya riskbilder. För den yngre generationen skulle sådana satsningar istället kunna framstå som ett rationellt och nödvändigt steg mot modern och likvärdig offentlig service.
Just i spänningsfältet mellan dessa synsätt uppstår centrala hälsorättsliga frågor. Det handlar inte minst om frågor om hur data ska standardiseras och om vem som ansvarar när en AI‑modell orsakar fel. Ytterligare en central fråga är i vilken utsträckning som centraliserade datastrukturer är förenliga med patientens integritet och självbestämmande. En av regeringen tillsatt utredare har i en delrapport lagt fram förslag på en harmonisering av data inom hälso- och sjukvården.[13] Här återfinns förslag på ny lagstiftning som ska möjliggöra informationsutbyte på området.[14] För att säkerställa en lyckad omställning till en ny digital infrastruktur på hälso- och sjukvårdens område krävs en tydlig ansvarsfördelning. Nyligen kom SOU 2026:6 i vilket förslag på vilka nya roller som krävs och hur ansvarsfördelningen bör se ut läggs fram. Syftet med reformen bär en patientcentrerad prägel.[15] Samordnaren pekar på vikten av att införandet förutsätter ett ledarskap med en förmåga att fatta svåra beslut, effektivt prioritera samt skapa förutsättningar för samverkan, men även behovet av en samordning av användningen av AI inom vården och det pågående arbetet med den digitala infrastrukturen.[16]
AI i myndighetsutövning – från handläggning till prediktion
Offentliga myndigheter använder redan AI i operativ verksamhet, vilket illustrerar omställningens bredd. Försäkringskassan ser effektivare handläggning och förbättrat beslutsstöd som kärnnyttor, men identifierar samtidigt risker såsom diskriminering och komplexiteten i EU:s nya AI‑förordning.[17] Pensionsmyndigheten och Skatteverket använder både prediktiva modeller och generativ AI i sin verksamhet.[18]
Beslutsstöd som bygger på AI inom hälso- och sjukvården kan påverka allt från diagnos till prioritering. Här möter AI den del av juridiken där konsekvenserna är mest kännbara: den fysiska och psykiska hälsan. E‑hälsomyndigheten beskriver både potentialer och hinder med AI i vården. Den svenska förvaltningsmodellen, med decentraliserat beslutsfattande, ger upphov till variationer i implementeringen. Otydliga och komplexa regelverk försvårar även utvecklingen av nationellt enhetliga lösningar.[19]
Den traditionella förvaltningskulturen kan i högre utsträckning peka på risker med ersättning av klinisk erfarenhet med statistiska modeller, kanske främst ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Samtidigt erbjuder införandet av vissa digitala lösningar en möjlighet att främja en jämlik vård och en förbättring av riskidentifiering.
Avslutande ord
AI verkar vara vår tids gemensamma projekt över generationsgränserna, så även inom juridiken. Inom offentlig sektor och hälso- och sjukvård innebär det förändringar som påverkar både professionen, utbildningen och våra rättsliga normer.
Med ett generationsperspektiv ser vi två strimmor: den äldre juristgenerationens betoning på rättssäkerhetsfrågor, ansvarsfördelning, systemrisker och förvaltningsetik som avgörande värden för att kunna identifiera och förebygga rättsliga och demokratiska risker. Den yngre juristgenerationen efterfrågar systemarkitektur och digital interoperabilitet som nödvändiga förutsättningar för att utveckla framtidens reglering.
Utvecklingen inom hälsorätten formas av samspelet mellan dessa generationer. I en tid då AI blir en integrerad del av beslutsfattande i offentlig förvaltning behöver juridiken både stå stadigt och förnyas. Det gör generationsperspektivet till en praktisk förutsättning för en ansvarsfull och rättssäker digital framtid inom bland annat hälso- och sjukvården. Därför blir vår slutsats att den snabba teknikutvecklingen inte kräver mindre juridik – utan mer, i nya former och genom ett gemensamt arbete över generationerna.
* Titti Mattsson är professor i offentlig rätt vid Juridiska fakulteten, Lunds universitet.
Noah Löfqvist är fil.kand. och juris studerande vid Juridiska fakulteten, Lunds universitet.
Författarna deltar i WASP: Wallenberg AI, Autonomous Systems and Software Program The Automated State med säte vid Lunds universitet.
[1] Regeringen, Sveriges AI-strategi, tillgänglig på <https://www.regeringen.se/regeringens-politik/sveriges-ai-strategi/> (besökt den 1 april 2026).
[2] AI för offentlig förvaltning (2016), Använd generativ AI på ett etiskt sätt, den 2 mars 2026 tillgänglig på <https://www.digg.se/ai-for-offentlig-forvaltning/riktlinjer-for-generativ-ai/anvand-generativ-ai-pa-ett-etiskt-satt> (besökt den 1 april 2026).
[3] Regeringen (2025), Sveriges digitaliseringsstrategi 2025–2030, den 28 maj 2025, s. 26 f, tillgänglig på <https://www.regeringen.se/contentassets/fe3e296228fb474f803a986ae3842b4c/sveriges-digitaliseringsstrategi-20252030.pdf> (besökt den 2 april 2026).
[4] Statens offentliga utredningar (SOU) 2025:12 AI-kommissionen, Färdplan för Sverige.
[5] AI Sweden Vårdkartan – Utforska AI-initiativ inom vårdsektorn, tillgänglig på <https://vardkartan.ai.se/> (besökt den 2 april 2026).
[6] Ansvarsfull och kreativ användning av generativ AI uppmuntras exempelvis av Lunds universitet, Lunds universitet (2025), Policy med principer för användning av generativ AI inom Lunds universitet, beslutad av rektor den 11 december 2025, dnr STYR 2025/3053.
[7] Se bl.a. https://legora.com/; https://www.harvey.ai/.
[8] Se bl.a. Shaw, Steven D. & Nave, Gideon (2026), Thinking—Fast, Slow, and Artificial: How AI Is Reshaping Human Reasoning and the Rise of Cognitive Surrender, 11 januari 2026, tillgängligt på <https://doi.org/10.31234/osf.io/yk25n_v1> (besökt den 2 april 2026). I vilken författarna myntar begreppet ”Cognitive surrender”.
[9] Eskilstuna tingsrätt, dom den 12 december 2025 i mål nr T 667-25.
[10] Regeringen (not 2).
[11] Myndigheten för digitalförvaltning (2025), Förslag till långsiktig utveckling och förvaltning av Ena, den 31 januari 2025, s. 10 och 33<https://www.digg.se/download/18.5dc93d131948db30f8dc89/1738837000456/Rapport_F%C3%B6rslag%20till%20l%C3%A5ngsiktig%20utveckling%20och%20f%C3%B6rvaltning%20av%20Ena.pdf> (besökt den 2 april 2026).
[12] Se bl.a. regeringens uppdrag, Uppdrag att möjliggöra en nationell digital infrastruktur för hälsodata (S 2024:A).
[13] Hälsodata ska vara tillgängliga i hela vårdkedjan. Sveriges riksdag (2024) Förslag till lag om nationell infrastruktur och tjänster för elektroniskt informationsutbyte på hälso- och sjukvårdsområdet (Delrapport 4, S2024:A).
[14] Se Sveriges riksdag (2024) a.a.
[15] SOU 2026:6 En nationell digital infrastruktur i hälso- och sjukvården: Styrning med tydliga roller och ansvar för aktörerna, s. 34.
[16] SOU 2026:6 s. 56.
[17] Försäkringskassan (2025), Försäkringskassans arbete med artificiell intelligens (Rapport), s. 4–5 och 10–14.
[18] Pensionsmyndighet (2025), Redovisning av Pensionsmyndighetens arbete med artificiell intelligens Rapport den 12 juni 2025, s. 8; Skatteverket, Skatteverkets arbete med AI, tillgänglig på <https://skatteverket.se/omoss/jobbahososs/jobbamedithososs/skatteverketsarbetemedai.4.13948c0e18e810bfa0c6d0c.html?utm_source=chatgpt.com> (besökt den 31 mars 2026).
[19] E-hälsomyndighet (2025) Strategiska utvecklingsområden för fortsatt digitalisering av hälsa, vård och omsorg (Årsrapport 2025), s. 27–29.
