av Kavot Zillén*
Inledning
Kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa hör till frågor som ständigt diskuteras i den allmänna debatten, både nationellt och internationellt. Det handlar bland annat om i vilken utsträckning kvinnor ska kunna bestämma över sin egna reproduktion genom användningen av säkra preventivmedel och metoder, men även om möjligheten att få barn med hjälp av assisterad befruktning av olika slag. En vårdåtgärd som länge betraktats som moraliskt känslig och kontroversiell är abort. Flera länder har på senare tid begränsat kvinnors rätt till reproduktivt självbestämmande genom strängare abortlagar, samtidigt som andra länder valt att stärka rätten. Ett exempel på det förstnämnda är USA, där högsta domstolen i juni 2022 beslutade att åsidosätta det prejudikat som gällt i mer än 50 år avseende fri aborträtt i landet (hädanefter fallet – Dobbs).[1] Utvecklingen mot en mer begränsad aborträtt återfinns även i Europa.[2] Sverige har länge varit ett av de länder som varit pådrivande i arbetet med att stärka enskildas rätt till sexuell och reproduktiv hälsa. Trots detta betraktas fortfarande många av dessa vårdåtgärder och tjänster som etiskt och moraliskt känsliga såväl innanför, men framförallt utanför, Sveriges gränser. I detta blogginlägg diskuteras några aktuella och centrala frågor på aborträttens område.
Kvinnors reproduktiva självbestämmande i ständig kontrovers
Vissa vårdåtgärder som berör kvinnans kropp och hälsa har länge betraktats som moraliskt och etiskt känsliga eller kontroversiella. Hit hör t.ex. vårdåtgärder och insatser kopplade till kvinnans sexualitet och reproduktion, såsom assisterad befruktning, vård under graviditeten eller kanske det mest tydliga exemplet – abort. Det går knappt att bortse ifrån det faktum att utvecklande av aborträtten i Sverige är tätt sammansvetsad med kvinnans frigörelse. Abortlagen antogs nämligen som ett svar på kvinnans frigörelse och självständighet i en tid där kvinnors reproduktiva självbestämmande började ta form. I betänkandet till abortlagen (SOU 1971:58, Rätten till abort) beskrivs de dåvarande ”traditionella värderingarna” som formgivande för då gällande abortlagstiftning. Däri framhävs kvinnans rätt att själv få bestämma över sin egna reproduktion som bitvis kontroversiell, då en sådan rätt ansågs kunna äventyra såväl fostret, som mannens egna intressen. Med utgångspunkt i den traditionella synen på kvinnans skyldigheter när det gäller fortplantning efterlystes t.ex. ”mannens rätt till barnet”.[3] Vidare beskrivs preventivmedel i betänkandet som en möjlighet för kvinnan att ”med eller mot mannens vilja och med eller utan hans vetskap – skydda sig mot graviditet” och som en ”frigörelse för kvinnan”. Den principiella utgångspunkten i betänkandet tycks dock ha varit att kvinnan hädanefter ska få bestämma att avbryta graviditeten – i alla fall under ett mycket tidigt graviditetsstadium – men att det kan verka betungande att ”överlämna åt henne att ensam fatta det många gånger svåra avgörandet”. Denna ”omsorg” över kvinnans oförmåga att fatta egna beslut framstår med dagens mått mätt som synnerligen patriarkaliskt. Trots det förekommer sådana inställningar och värderingar fortfarande idag och genomsyrar på många håll i världen regleringen av kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa.
Vikten av kvinnors tillgång till säkra aborter är något som bland annat betonats av FN:s olika organ och kommittéer. Både FN:s kvinnokommitté och FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har tydligt markerat mot den begränsade rätten och tillgången till abort som finns på många håll i världen. Kvinnokommittén har t.ex. uttalat att det utgör en form at strukturell diskriminering att avstå från att ge abortvård eller försvåra för kvinnor att få tillgång till sådan vård som de enligt lag har rätt till.[4] Vidare har FN:s kommitté för mänskliga rättigheter tydliggjort att restriktioner i aborträtten inte får göras på ett sätt som kan äventyra kvinnors liv och hälsa.[5]Trots det genomgår många kvinnor i världen dåligt utförda aborter som medför allvarliga skador eller att kvinnan dör. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) bedöms ca. 45 procent av alla aborter som genomförs i världen som osäkra.[6]
Abort fortsätter i dag att vara en kontroversiell fråga på många håll i världen med restriktiva abortlagar som påverkar vårdtillgängligheten. Tillgång till abort som är säker och effektiv blev t.ex. åter föremål för debatt internationellt och på hemmaplan efter det att Högsta domstolen i USA i juni 2022 fattade ett beslut som omkullkastade tidigare prejudikat om abort som en grundlagsfäst rättighet. Det uppmärksammade fallet Dobbs, har öppnat upp för möjligheten till fullständiga abortförbud i landet, vilket starkt kritiserats både inom och utanför USA:s gränser. Som exempel kan nämnas att Europaparlamentet därefter antagit en resolution om globala hot mot aborträtten. Högsta domstolens beslut beskrivs i resolutionen som en tydlig tillbakagång i kvinnors rätt till abort och reproduktivt självbestämmande i USA som även kan få konsekvenser för abortlagstiftningen i EU:s medlemsstater.[7]
Den svenska motreaktionen – en förstärkning av aborträtten
Att säkerställa kvinnors rätt till sin sexualitet och sitt reproduktiva självbestämmande har länge varit en stark drivkraft i Sverige och farhågan är att en tillbakagång i aborträtten på ett internationellt plan – inte minst efter fallet Dobbs – kan medföra en värderingsförskjutning i fråga om kvinnans roll och rätt i samhället i stort. Som en motreaktion till detta har regeringen påkallat behovet av att stärka gravida kvinnors rätt till abort. Den 15 juni i år beslutades t.ex. att tillsätta en kommitté med uppdrag att bl.a. bedöma om rätten till abort bör grundlagsfästas som en ny grundläggande fri- och rättighet i 2 kap. regeringsformen (dir. 2023:83). I kommittédirektivet hänvisas till det internationella läget i frågan och bland annat anges att:
Utvecklingen i USA men också i europeiska länder som exempelvis Polen och Slovakien visar samtidigt att rätten till abort inte bör tas för given och har medfört att skyddet för aborträtten kommit att diskuteras i Sverige men också i andra länder.
Utgångspunkten är att rätten till abort i abortlagen framstår som otillräckligt skyddat och därför bör skyddas i grundlag.
En annan tydlig markering om att aborträtten i Sverige bör stärkas är att regeringen gett en särskild utredare i uppdrag att se över hur abortlagstiftningen kan moderniseras i syfte att stärka gravidas självbestämmande och anpassa den till den medicinska utvecklingen.[8] Behovet av moderniseringen har bland annat att göra med den medicintekniska utvecklingen på området och de svårigheter som kan uppstå avseende gränsdragningar för sena aborter. Det har bland annat uppmärksammats att det finns svårigheter i att bestämma den generella tidsgränsen för fostrets livsduglighet, vilket avgör den yttersta tidpunkten för sena aborter. Abortlagen ger tydligt uttryck för att hänsynen till kvinnans personliga integritet och självbestämmande måste vägas tungt i en abortsituation. Vid livsduglighet väger dock fostrets skyddsvärde tyngre än kvinnans rätt att själv bestämma om hon vill och har möjlighet att ta hand om ett barn, vilket gör detta till ett särskilt laddat ämne. Allt eftersom neonatalvårdens metoder utvecklas, kan allt fler extremt för tidigt födda barn överleva. Detta innebär att fostrets livsduglighet kan inträda allt tidigare. Det kan därför uppstå ett behov av att sänka gränsen för sena aborter, vilket i sin tur kan innebära att kvinnors rättsliga möjligheter till (sena) aborter begränsas. Mot bakgrund av den snabba medicinska utvecklingen på området framstår således ett behov av att utreda hur abortlagen kan moderniseras i frågan om livsduglighetskriteriet, och därmed för sena aborter.
I ovan uppdrag ingår även att föreslå hur medicinsk abort kan genomföras i hemmet, vilket kan ses som ett försökt till att göra aborter mer lättillgängliga. Det handlar alltså om att tillåta abortsökande kvinnor att efter konsultation själva hämta ut abortmedicin på apoteket och därmed göra det möjligt att genomföra hela den medicinska aborten i hemmet. Skulle en sådan möjlighet införas innebär det att abortlagen måste ändras, då det idag endast är behörig läkare som får utföra abort och det måste ske på en sjukvårdsinrättning (5 § abortlagen). Vidare ingår det i utredningen att undersöka förutsättningarna för att ge barnmorskor ett större ansvar för medicinsk abort och att uppdatera och modernisera språket i abortlagen, som är nära 50 år gammal.
Dessa förslag svarar alla mot riksdagens tillkännagivande om att säkerställa och trygga kvinnors rätt till abort i Sverige. Det återstår att se om dessa utredningar resulterar i en förstärkning av abortsökande kvinnors reproduktiva självbestämmande i Sverige och i så fall om det kan påverka polariseringen på den internationella arenan i positiv riktning, dvs. en riktning där den sexuella och reproduktiva rätten värnas om och kvinnans självbestämmanderätt tryggas.
* Kavot Zillén är docent och universitetslektor i offentlig rätt vid juridiska institutionen, Stockholms universitet. Detta inlägg är inspirerat från Zillén, Kavot, Kvinnors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa i en utmanande tid, I: Festskrift till Elisabeth Rynning: Integritet och rättssäkerhet inom och bortom den medicinska rätten (Dahlin M et al. (red.), Iustus 2023.
[1] Supreme Court of the United States, Dobbs v. Jackson Womens’s Health Organization, No 19-1392, (June 24, 2022).
[2] Moreau, Caroline m.fl., Abortion regulation in Europe in the era of COVID-19: a spectrum of policy responses, BMJ sexual & reproductive health, vol. 47:4, 2021.
[3] SOU 1971:58, Rätten till abort, s. 142.
[4] Kvinnokommittén, sammanfattande kommentarer med anledning av Polens sjätte periodiska rapport (2007), s. 5. Se även Kvinnokommittén, mål nummer 22/2009, L. C. mot Peru, CEDAW/C/50/D/22/2009 (4 november 2011), s. 16 ff och kvinnokommittén, allmän rekommendation nr 24.
[5] FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, allmän kommentar nr 36 om rätten till liv, CCPR/C/GC/36 (30 oktober 2018), punkt 8.
[6] Abortion care guideline. Geneva: World Health Organization; 2022. License: CC BY-NC-SA 3.0 IGO.
[7] Se t.ex. Europaparlamentets resolution den 9 juni 2022 om globala hot mot aborträtten: Högsta domstolens eventuella inskränkningar i aborträtten i USA (2022/2665(RSP) (2022/C 493/12).
[8] Kommittédirektiv Dir. 2023:89, Förändringar i abortlagstiftningen.
